I går presenterade jag mitt #blogg100
inlägg med ordet ”klargöring”. Tanken var att som så ofta
använda en maritim term eller ingång. Och så började jag fundera
på hur maritima termer används i vardagspråket, och det blir temat
för dagens inlägg.

I motsats till landkrabbornas betydelse
som handlar om att förklara och sätta ned foten ”en gång för
alla”, är ”klargöring” att göra sitt fartyg i ordning för
en längre sjöresa. Det finns inte i SAOB men det är ändå belagt
tex. i denna text som handlar om svenska expeditioner till Afrika 1749.

När jag jobbade i det stora statliga
verket infördes ordet Klargöring som en av de tjänster man
på/erbjöd medborgarna. Om den sa en klok och underfundig
myndighetsdirektör till mig . i enrum, ”Klargöra, det är väl
något man gör med båtar…” Jo, det kunde jag inte förneka, men
samtidigt; tanken om medborgarna som fartyg som då och då av det
allmänna, kan behöva bistås och förberedas för sin resa över
haven känns väl ändå ganska tilltalande?

”Gå av stapeln” är ett annat
maritimt ord som gått i land, Men vad betyder det egentligen? Att gå
av stapeln innebär att en nybyggd båt går av stapelbädden, den
stödkonstruktion som den byggdes på ned i sjön. Det vill säga
ordet är en synonym för att sjösätta. Jag tänker inte vara
språkpolis och säga att ”endast båtar går av stapeln,

Men eftersom båtar normalt bara går
av stapelbädden en gång, kanske man bör besinna sig innan man
skriver ”Landsbygdssveriges årliga höjdpunkt Landsbygdsgalan går
traditionsenligt av stapeln i Stockholm”

Men det finns allt plats för fler
marina termer. Ordet ”sjöstuva” till exempel. Nej, det handlar
inte om matlagning, utan om att packa in och surra last och lösa
föremål inför annalkande oväder eller färd över öppet hav:

-Nu väntar tuffa tider, men allt är
sjöstuvat, sa finansministern. Det vore väl något för att säga
inför en stundande lågkonjunktur?

Eller kanske kan du prova att i
stället för att ”vara kränkt”, ge djup och tyngd åt en
mindre oförrätt genom att kräva att missdådaren ska “få smaka katten” (Albert Engström, Bleck och Saltvatten)

Slutligen slår jag ett slag (sic!) för
det lite trevligare ordet ”furnering”. Ett ord som enligt SAOL
betyder ”förse med”, men som i sjösammanhang innebär att fylla
på förråden så att mat, förnödenheter och alla de tillbehör
som behövs för fartyg och besättning finns ombord. Hädanefter är
det slut med storhandling, från och med nu anbefalles att vi
använder ordet ”furnering”.