N 59° 18′, E 13° 29

Det finns båtresor man helst inte gör.
Platser man undviker eller drar sig för att sätta kurs mot. Ett
sådant ställe är Sörvikshamnen. Inte för att det är en dålig
hamn tvärt om. Den är hemmahamn för Skoghalls båtsällskap,
båtklubben jag är med i. En välutrustad hamn med bryggor kran,
Vänerns bästa kranförare, båtskjul och uppläggningsplats. Och
det är där skon klämmer. Det är där vår båt har sin
uppläggningsplats.

Förutom på våren när vi lägger i båten är jag nästan aldrig där. Det är en fin tur därifrån.
Först en bit inomskärs med trevligt kluckande vågor. Vi får liksom känna på vandra besättning, sjön och båten. Sen rundar
vi pappersbruket. Då ligger hela Vänern öppen mot sydväst en
sjömil innan vi glider in i älven. Först uppströms i förbi
helgdagslediga flanörer och metare längs Skoghallsådran och sedan
nedströms mot bryggan i Mariebergshamen. Har vi ännu mer tid och
riktigt fint väder kan man runda hela Hammarön och komma in från
öster. Först ut på riktigt öppet vatten vid Skagens fyr och
sedan gå in genom skärgården på östra sidan. Det är fint.

1. Skoghallsfyr – lägg märke till Götakanal biljetten

2 På plats på kärran – om ett par sekunder!

3 Frusen besättning – smått fruesn med en mugg Oboy!

4 5 knop FÖG + 2,5 knops ström i Skoghallsådran,

Men resan i motsatt riktning, den som
vi gör var höst med den är det annorlunda. Man drar sig för den. Tänker vi tar den nästa
helg. Det kanske blir några fina dagar till. Sedan kommer dagen. En
lucka i molntäcket en lördag utan blåst eller en söndag när det
slutat regna. Till slut går det inte att skjuta det längre.

Efter en båttur lyfter någon av
klubbens lugna skickliga kranförare Elsa Giraff upp på land. När
hon väl sedan ligger där och fått glykol i motorn känns det rätt
bra. Och då är det dags att börja drömma om nästa båtsommar.